vattenstämpel

Nutrition Skriv ut

Strokepatienter är ofta speciellt utsatta för undernäring på grund av sväljsvårigheter och kognitiva eller psykiska svårigheter. Hög stress i samband med sjukdomssituationen har visat sig förknippat med ökad risk för undernäring. Andelen patienter som blir undernärda efter stroke varierar mellan 8-34%. Mellan 8-16 % av strokepatienterna är undernärda (BMI <22) vid inläggning, 26 % efter en vecka och 35 % efter två veckor. Att identifiera och motarbeta undernäring är alltså något som måste ske i ett tidigt skede.

Nutritionsstatus kan utvärderas med hjälp av vikt och BMI för att fastslå patientens energibehov för att i nästa steg införa eventuella åtgärder för att undvika utveckling av undernäring. Patienter med risk för undernäring bör följas upp med hjälp av kostregistrering. Vid behov ska kosttillägg sättas in som stödjande behandling. Det finns inga bevis för att kosttillägg är till hjälp för alla strokepatienter. Endast de patienter som kategoriseras som undernärda har visat sig bli hjälpta av extra kosttillägg utöver maten.

Tillräcklig näringstillförsel är avgörande för optimal rehabilitering. Undernäring leder till ökad förlust av muskelmassa (sarkopeni) och kroppsvävnad, ökad infektionsfrekvens, trycksår, förlängda vårdtider och ökad dödlighet. I förlängningen kan undernäringen leda till mentala förändringar som depression, trötthet, förvirring och ångest.

Överlevnaden förbättras något vid tidigt användande (den första veckan) av nasogastrisk sond hos akuta strokepatienter med sväljsvårigheter. Detta är i enlighet med studier som visar att sondnäring ökar energi- och näringsintaget samt generellt reducerar komplikationsrisk och dödlighet hos sjukhuspatienter som redan är undernärda. Vid långvarigt behov av sondnäring, det vill säga mer än 3-4 veckor, kan sondmatning via PEG ge mindre obehag i svalget och också minska risken för aspiration. Tidig insättning av PEG ger emellertid ingen nutritionell förbättring jämfört med nasogastrisk sond utan verkar snarare ge tendens till ökad dödlighet och funktionsnedsättning.

Klinisk undersökning, blodprover, BMI, kostanamnes, kost- och vätskeregistrering samt generella funktionsvärderingar i förhållande till ADL är viktiga hållpunkter för att kunna göra en adekvat bedömning av hälsotillståndet. Stabil vikt över längre tid är en nödvändig faktor för att säkerställa att patienten får i sig tillräckligt med energi sett till energibehovet. Det är av stor betydelse för rehabiliteringen att indikationer som de ovan nämnda uppmärksammas i tid. Detta för att säkerställa extra stöd och hjälp med intag av energi och näring för de patienter som behöver det.

Personer som löper risk för undernäring, inklusive de som har sväljsvårigheter, bör bedömas av dietist för vidare eventuell nutritionsbehandling.

 

Relaterad information