vattenstämpel

Bedömning av livsuppehållande åtgärder och HLR Skriv ut

Patienter med svår stroke, där prognosen bedöms vara mycket dålig, kan det vara lämpligt att avstå från livsuppehållande behandling. I denna situation följs nationella riktlinjer och patienten får en palliativ vård på etisk grund.
För svårt strokedrabbade patienter ska man tillåta en naturlig död och avstå från aktiv hjärt-lungräddning.

Patienten bör bedömas i förväg om det inte finns indikation att ge hjärt-lungräddning och det bör dokumenteras i journalen så att det observeras av vårdpersonalen.

När ett beslut omprövas ska detta kommenteras i journalhandling och tidigare beslut makuleras.


Stroke kan orsaka så stor hjärnskada att det är oförenlig med liv. Djup medvetslöshet i flera dagar och stora förändringar på CT (omfattande blödning eller infarktutveckling) är associerat med dålig prognos. Komplicerande sjukdomar och stor funktionsnedsättning före det aktuella insjuknandet kan också bidra till ogynnsam prognos. I vissa fall är optimal behandlingen inte maximalt aktiv behandling med livsuppehållande åtgärder. Istället blir palliativ behandling en lämpligare målsättning. När man beslutar att avstå från livsuppehållande behandling eller avbryta sådan behandling bör ett standardiserade förfaranden följas i enlighet med nationella riktlinjer för beslutsfattande processer för att begränsa livsuppehållande behandling hos svårt sjuka och döende.

Bedömning av indikationen för hjärt-lungräddning (HLR) är nödvändig hos patienter med svår stroke. HLR kan vara relevant för akuta strokepatienter. För de mest kritiskt sjuka strokepatienterna med mycket kort förväntad livslängd efter stroke är HLR inte en optimal behandling. Därför ska på strokeavdelningen klargöras när man bör överväga att avstå från behandling av hjärtstopp för att förhindra att patienter som dör en naturlig död blir utsatta för ett meningslöst försök till hjärt-lungräddning.