vattenstämpel

Agitation och delirium Skriv ut

Vid akut delirium bör en systematisk undersökning göras för att identifiera den utlösande orsaken förutom strokesjukdomen.
Vid akut delirium måste en lugn, trygg och förutsägbar miljö etableras runt patienten.
Läkemedelsbehandlingen bör begränsas, men kan användas vid påtaglig oro, agitation med aggressivitet och vid psykotiska symtom.
Stroke innebär en risk för utveckling av delirium. Utlösande faktorer kan vara själva strokesjukdomen, infektioner, urinretention, förstoppning, ogynnsam effekt av läkemedel, hög ålder och psykiska faktorer. För en stor andel av patienterna uppmärksammas inte delirium som en diagnos.
Man bör skilja mellan hyperaktiva och hypoaktiva delirium. De hyperaktiva kännetecknas av psykomotorisk agitation, ofta med hallucinationer. Vid hypoaktiva delirium ses nedsatt koncentrationsförmåga och uppmärksamhet. I båda fallen finns desorientering till tid, rum och situation. Förvirringstillstånd kan leda till förlängd sjukhusvård, nedsatt ADL och ökad risk för mortalitet. Med behandling och noggrann uppföljning är delirium oftast kortvarigt.
Diagnostisering av delirium kräver noggrann undersökning inklusive läkemedelsanamnes. Relevanta blodprov måste tas. Det är viktigt att förebygga så att inte delirium uppstår. Strokeavdelningen måste vara en säker och helt förutsägbar miljö runt patienten där man försöker undvika fysiska hinder i största möjliga utsträckning, och där den normala dygnsrytmen efterstävas. Läkemedelsbehandling bör begränsas, men kan användas vid påtaglig oro, aggression och utagerande med psykotiska symtom.