vattenstämpel

Skuldersmärta Skriv ut

Alla i stroketeamet som hjälper patienter med armpares bör utbildas i försiktigt handhavande av armen för att undvika skador på axelleden.
Dragrörelser i armen eller vridning av armen bör undvikas. Passiva rörelser skall utföras med försiktighet, och abduktion/lyftning över 90 grader i axelleden bör undvikas.
Transkutan nervstimulering (TNS), behandling med band och/eller slinga kan öka risken för subluxation eller utveckling av skuldersmärta.
Behandling med botulinumtoxin A kan prövas vid spastisk smärtsam axeln.
Patienter med skuldersmärta ska behandlas med analgetika som paracetamol för att lindra smärta.
Patienter med skuldersmärta kan, förutom att pröva analgetika övervägas för behandling med antiflogistika och eventuellt  steroider i kombination med rörelseövningar.


Förlamning av stabiliserande musklerna runt axelleden kan orsaka luxation, subluxation, kapsel- och ligamentskador och leda till smärta, tendinit och kapselinflammation. Subluxation ses hos över 80 % av strokepatienter med armpares.

Skuldersmärta är vanligt. I en studie hade 1/3 av strokepatienterna smärta i den drabbade axeln ett år efter strokeinsjuknandet och hos ungefär hälften av dessa började smärtan under de första 2 veckorna. Risken ökar med paresens svårighetsnivå och vid höga NIHSS-poäng. Skuldersmärta som kommer tidigt blir ofta kronisk och sänker livskvaliteten.

I en nyligen publicerad studie har man visat att patienter som behandlades av specialutbildad personal på en strokeenhet, upplevde endast 10 % skuldersmärta under de första 3 månaderna och endast 2 % under den första veckan. Detta tyder på att kompetensen hos personalen är viktig.

Den hemiplegiska axeln bör i den akuta fasen stödjas så att det inte blir dragvåld eller belastning på axelleden. Avlastande och passiva övningarna kan rekommenderas, men rörelser i axelleden med mer än 90 graders abduktion bör undvikas.
Transkutan nervstimulering (TNS) har ingen bevisad effekt på smärtan.
En kombination av olika åtgärder som rörelsebehandling, passiva rörelser, elektroterapi och kortisoninjektion i leden kan bidra till att minska smärta i en hemiplegisk axeln.
Transkutan nervstimulering (TNS) i kombination med standardbehandling kan i viss mån bidra till att förebygga subluxation och förbättrar det passiva rörelseomfånget.
Det finns divergerande resultat när det gäller användningen av lyftsele och "band", dvs. användning av medicinsk tejp. En metaanalys drar slutsatsen att "band" eller sele kan hjälpa till att fördröja uppkomsten av smärtsam skuldra, men inte reducera smärtnivån.

Flera små kontrollerade studier tyder på att behandling med botulinumtoxin typ A kan reducera smärta i en hemiplegisk axel, men alla studier har inte visat positiva effekter. Patienter som fick behandling med botulinumtoxin A hade mindre smärta i den drabbade axeln jämfört med patienter som behandlats med intraartikulär triamcinolon.

För andra komplicerande smärtproblem i samband med att pares i axeln inklusive komplexa regionala smärtsyndrom, se avsnitt Smärta