vattenstämpel

Transitorisk ischemisk attack (TIA) Skriv ut

Patienter med akut TIA ska utredas akut med samma typ av undersökningar som vid stroke.
Om TIA inträffat för mer än sju dagar sedan och en låg risk föreligger enligt ABCD2-score (0-3) kan en skyndsam poliklinisk utredning genomföras efter akutundersökning med CT hjärna för att utesluta behandlingskrävande alternativa diagnoser.
ASA med laddningsdosen 300 mg bör administreras så snart som möjligt efter TIA.
Patienter med TIA bör handläggas på samma sätt som patienter med akut stroke.
Efter TIA bör sekundärprevention inledas så snabbt som möjligt.

Transitorisk ischemisk attack (TIA) är akut fokalneurolgiskt bortfall som går helt tillbaka inom 24 timmar och i de flesta fall inom 60 min. MRT av TIA visar ofta korrelerande ischemiska lesioner, även om symtomen försvinner helt. De flesta TIA beror på övergående ischemi på grund av aterotrombos / tromboembolism, men kan i enstaka fall bero på blödning. En av åtta TIA-patienter får en manifest hjärninfarkt inom 3-6 månader, nästan hälften inom två dagar. Genom den höga risken för ischemisk stroke strax efter TIA, bör patienter remitteras akut för bedömning och oftast inläggning. Tidig diagnostik och initierad behandling minskar risken för ischemisk stroke under de efterföljande 3 månaderna med 80%.
Riskfaktorer och orsaker är identiska för TIA och ischemisk stroke. TIA undersöks därför på samma sätt som akut stroke med omedelbar datortomografi eller magnetkamera. MR med diffusion för TIA-patienten ger användbar information, särskilt om diagnosen inte är helt säker. MR-undersökningen kan påvisa ischemisk lesion även när man ser total symtomregress. Positiva fynd ökar sannolikheten för att patienten har haft en TIA. Negativa resultat utesluter inte diagnosen.

Tidigt insatt sekundärpreventiv behandling ger en mycket effektiv riskminskning vid TIA. Akut insättande antitrombotisk behandling med ASA är särskilt viktigt och bör övervägas redan före CT-undersökningen.

Diagnostik av halskärlen med ultraljud, CTA och / eller MRA med kontrast är viktig för att klargöra indikationerna för kirurgisk behandling vid behov.

Vid symtomgivande höggradig karotisstenos (> 70 %) remitteras patienten till kärlkirurg och TEA bör ske snarast efter TIA (se avsnitt 4.7 Behandling av karotisstenose). Vid symtomgivande stenos som orsak till TIA finns en 20 % risk för stroke inom de första två veckorna.

Telemetriövervakning under 24 (- 48) timmar för att leta efter paroxysmalt förmaksflimmer eftersträvas!
Vid förmaksflimmer bör antikoagulantia initieras som sekundärförebyggande terapi från första dagen, med ASA som tillägg tills terapeutiskt INR uppnås.
Lågmolekylär heparin har i vetenskapliga studier inte givit bättre behandlingseffekt..

Blodtryckssänkande behandling ska initieras med försiktighet särskilt vid signifikant karotisstenos med risk för hemodynamisk påverkan.

Statinbehandling minskar risken för ischemisk stroke och kan påbörjas omedelbart. Använd generisk statin, exempelvis Simvastatin 40 mg eller Atorvastatin 20-40 mg på kvällen eller individualiserad dosreduktion vid sänkt njurfunktion. Definiera behandlingsmålet med LDL-kolesterol eller APO-kvot och följ med provtagning till målet har uppfyllts.  

Om patienten efter en TIA får nya symtom på akut ischemisk stroke bör omedelbart en ny CT hjärna utföras och ställningstagande till stroketrombolys övervägas om inte symtomen går tillbaka på kort tid (<30 minuter).

Relaterad information