vattenstämpel

Antikoagulationsbehandling Skriv ut

Antikoagulantiabehandling i terapeutiska doser rekommenderas inte inledningsvis vid akut ischemisk stroke. Detta gäller alla typer av antikoagulantia.
Patienter med akut ischemisk stroke och förmaksflimmer bör i akutfasen behandlas med ASA.
Hos patienter med förmaksflimmer och liten hjärninfarkt kan oftast peroral antikoagulantiabehandling påbörjas samtidigt med ASA och ASA kan avbrytas när INR är terapeutiskt.
Hos patienter med förmaksflimmer och stora hjärninfarkter endast ASA ges initialt, och orala antikoagulantia bör inte börja förrän efter 1 vecka, när risken för hemorragisk omvandling minskar.
Patienter med akut ischemisk stroke och med risk för venös tromboembolism bör behandlas med en kombination av ASA och lågmolekylärt heparin.
Antikoagulantia bör inte ges under de första 24 timmarna efter trombolytisk behandling.
Patienter som drabbas av hjärninfarkt under pågående behandling med warfarin och med terapeutiska INR kan övervägas för adjuvant behandling med ASA 75 mg dagligen.

Det finns flera metaanalyser av antikoagulantia vid akut ischemisk stroke. Resultatet domineras av information från International Stroke Trial (IST) med ofraktionerat heparin. Sammantaget visar studierna att antikoagulantia kan förhindra recidiv av ischemisk stroke och venös tromboembolism, men det finns också en ökad risk för både intrakraniell och extrakraniell blödning. Det finns därför ingen skillnad i överlevnad mellan grupperna. Subgruppsanalyser har inte visat någon patientgrupp som har effekt av antikoagulantia. Detta gäller även patienter med förmaksflimmer  och patienter med fluktuerande eller progressiv stroke

Även om det saknas vetenskapliga bevis för terapieffekt är behandling med antikoagulantia till vissa patientgrupper, till exempel, vid karotis- eller vertebralisdisseksion praxis i rutinvården.

Se avsnitt Dissektioner

Patienter med förmaksflimmer bör få långvarig, en tillsvidare-behandling med peroral antikoagulantia som sekundär prevention. Den optimala tidpunkten för behandlingsstart är oklar. Resultaten från HAEST- och IST-studien  tyder på att patienter med ischemisk stroke och förmaksflimmer omedelbart ska behandlas med ASA . Om hjärninfarkten är liten kan oral antikoagulantiabehandling startas samtidigt med ASA som kan avslutas när INR är terapeutiskt. En patient med stor hjärninfarkt kan börja peroral antikoagulantia efter cirka en vecka (när risken för hemorragisk transformation är mindre).

Patienter som får hjärninfarkt under pågående peroral antikoagulation bör fortsätta sin behandling, om det finns indikation för fortsatt antikoagulation. I vissa fall kan det finnas skäl att intensifiera behandlingen i det akuta skedet (till exempel, med tillägg av lågmolekylärt heparin för patienter med mekaniska hjärtklaffar), eller att komplettera behandlingen med trombocytaggregationshämmande medel, men bra dokumentation saknas.

I en systematisk översiktsartikel tyder informationen på att en kombination av en låg dos av lågmolekylärt heparin och ASA kan vara fördelaktigt jämfört med enbart ASA, men dokumentationen är så bristfällig att den ännu inte kan användas som generell rekommendation.

Se också avsnitt Primärprevention förmaksflimmer för riskvärdering med CHA2DS2VASc-Score och HAES-BLED-Score!