vattenstämpel

Glukos Skriv ut

Diabetes mellitus är en heterogen grupp av tillstånd karakteriserat av kroniskt förhöjt plasmaglukos. Diabetes beror alltid på absolut eller relativ insulinbrist. Hos diabetiker är glukoskoncentrationerna högre i fasta och ökningen efter måltider större än hos friska.

Koncentrationen av glukos i blod/plasma hos friska står under strikt metabolisk kontroll och uppvisar normalt endast små variationer. Efter en måltid tillförs glukos från kosten via mag-tarm-kanalen. I fasta bildas glukos från levern via glykogenolys och glukoneogenes. Glukoskoncentrationen ökar med åldern.

Kroppens huvudsakliga blodsockersänkande hormon är insulin som frisätts från betacellerna i endokrina pankreas. Flera hormoner har blodsockerhöjande effekt, främst glukagon, adrenalin, kortisol och tillväxthormon. Från blodbanan tas glukos upp i cellerna via särskilda glukostransportproteiner. Upptaget av glukos till muskel- och fettceller är strikt insulinberoende.


Lätt till måttligt förhöjt P-Glukos ses efter intag av föda, men når hos friska personer med normal glukostolerans mycket sällan >8 mmol/L. Glukoskoncentrationen i plasma är cirka 11 % högre än i helblod. Efter måltid är glukoskoncentrationen cirka 10 % lägre i venöst blod jämfört med kapillärt blod.

För att ställa diagnosen diabetes med fasteprov krävs glukosanalys på prov taget efter minst 8 timmars fasta vid minst två olika provtagningstillfällen och med något dygns mellanrum.

 
Vid kliniska symtom och sporadiskt, d v s icke fastande, uppmätt glukos är 11,1 mmol/L kan diagnosen diabetes mellitus ställas både vid analys av glukos i kapillärt helblod och i venös plasma. 

 
Vid osäkerhet om diagnosen, kan en oral glukostoleranstest (OGTT) utföras. Den vedertagna gränsen för att ställa diagnosen diabetes mellitus är >7,0 mmol/L för ett venöst eller kapillärt taget fasteglukos. Även ett slump-mässigt prov taget när som helst på dagen (dock ej vid sjukdom eller svår stress) med venöst P-glukos >11,1 mmol/L alt kapillärt P-glukos >12,2 mmol/L räcker för diagnos. För diagnos bör värdena ha varit förhöjda vid två olika tillfällen.

Hos friska sjunker sällan blodsocker under 3,0 mmol/L då de första symptomen på lågt blodsocker(hypoglykemi) vanligen uppkommer.
Lågt blodsocker, med kognitiv påverkan kan förekomma hos diabetiker under behandling med insulin, insulinproducerande pankreastumörer, och mera sällsynt vid binjurebarksinsufficiens, alkoholism och vid utbredd leverskada.